Mobility Resort Motegi: Hondas anläggning med både oval och GP-bana
Ungefär tio mil norr om Tokyo, bland skogklädda kullar i Tochigi-prefekturen, ligger en av världens mest säregna motorsportanläggningar. Mobility Resort Motegi, som under sina första tjugofem år hette Twin Ring Motegi, invigdes av Honda 1997 och rymmer två fullstora banor på samma område: en superspeedway-oval på ungefär 2,4 kilometer, den enda i sitt slag i Japan, och en 4,8 kilometer lång racerbana som dyker ner i tunnlar under ovalen där de två banorna korsar varandra. Sedan 2004 är racerbanan permanent värd för MotoGP:s Japanska Grand Prix, och hela anläggningen fungerar som ett slags monument över Hondas dubbla racingarv – det amerikanska och det japanska.
Hondas eget motorsportlandskap
Motegi föddes ur en mycket konkret idé. I mitten av nittiotalet var Honda djupt engagerad som motorleverantör i amerikansk formelbilsracing, och företagsledningen ville ge den japanska publiken chansen att uppleva ovalracing på hemmaplan i stället för via tv-sändningar mitt i natten. Lösningen blev ett projekt ingen annan biltillverkare någonsin har vågat sig på: att bygga en äkta superspeedway i amerikansk stil mitt i Japan, vägg i vägg med en racerbana av Grand Prix-klass. Terrängen krävde enorma ingrepp – hela sluttningar terrasserades, jordmassor flyttades och tunnlar sprängdes så att de båda banorna kunde korsa varandra utan att mötas. Namnet Twin Ring, dubbelringen, beskrev anläggningen precis så sakligt som den förtjänade. När grindarna öppnades 1997 hade Honda skapat en helgedom över bägge halvorna av sin racinghistoria.
Ovalen som byggdes för Amerika
Den äggformade ovalen, med kurvor av olika radie i vardera änden och förhållandevis flack bankning, fick snabbt det innehåll den byggts för. Från 1998 gästade den amerikanska CART-serien Motegi, och senare tog IndyCar Series över det årliga loppet. I över ett decennium bjöds japansk publik på amerikansk ovalracing av högsta klass, och det var här ett av racinghistoriens mest omtalade ögonblick utspelade sig: i april 2008 vann Danica Patrick Indy Japan 300 och blev därmed den första kvinnan någonsin att vinna ett IndyCar-lopp. Slutet på ovaleran blev abrupt. Den stora Tōhoku-jordbävningen i mars 2011 skadade regionen och anläggningen, och det sista IndyCar-loppet i Japan senare samma år fick i stället köras på racerbanan. Därefter lämnade serien landet, och ovalen tystnade. Den finns kvar, fullt synlig och intakt, och används numera mest för tester och kringaktiviteter – en gigantisk betongamfiteater runt den bana som lever vidare.
En bana byggd för inbromsningar
Racerbanan i Motegi brukar kallas en stop-and-go-bana, och beskrivningen stämmer på pricken. Eftersom layouten tvingades in mellan kullarna och runt ovalen består den till största delen av raksträckor som binds ihop av långsamma och medelsnabba kurvor – de långa, flytande böjar som gjort Suzuka berömt lyser med sin frånvaro. Förare och åkare tillbringar varvet antingen hårt på bromsen eller hårt på gasen. Banans signaturparti är den nedförslutande bakre raksträckan, som mynnar ut i en trång högerkurva efter en av hela MotoGP-kalenderns mest brutala bromszoner. På några hundra meter ska maskinerna göra sig av med enorma mängder fart, vilket gör kurvan till både det självklara omkörningsstället och en obarmhärtig domare över slitna bromsar och trötta underarmar. Den som vill vara snabb i Motegi behöver framför allt stabilitet på bromsen och bra drivning ut ur de långsamma kurvorna.
MotoGP och Japans Grand Prix
Motegi kom in i roadracing-VM 1999, till en början under namnet Stilla havets Grand Prix, eftersom titeln Japans Grand Prix då fortfarande tillhörde Suzuka. Det var en tragedi som ritade om kartan: efter Daijiro Katos dödsolycka på Suzuka 2003 återvände kungaklassen aldrig dit, och från 2004 flyttade Japans Grand Prix permanent till Motegi. Sedan dess har loppet varit en fast punkt på höstkalendern, med undantag för pandemiåren 2020 och 2021 innan tävlingen återkom 2022. För Honda är helgen ett hemmalopp i ordets mest bokstavliga mening – företaget äger banan, och ingenjörer, chefer och fabriksanställda följer racen från läktarna. Men även Yamaha och de övriga japanska tillverkarna betraktar Motegi som sin hemmabana, vilket ger tävlingen en alldeles egen stämning, buren av en publik som hör till världens kunnigaste och artigaste.
Avgöranden och klassiska ögonblick
Eftersom Japans Grand Prix traditionellt ligger sent på säsongen har Motegi gång på gång fått stå värd för VM-avgöranden. Marc Márquez har säkrat flera av sina titlar i kungaklassen just här – mest dramatiskt 2016, när både Valentino Rossi och Jorge Lorenzo kraschade och kronan föll på spanjoren mitt under loppet, och igen 2018, när Andrea Dovizioso gled omkull i kampen om segern under de sista varven. Japanska förare har genom åren också bjudit sin hemmapublik på segrar i de olika klasserna, ögonblick som förvandlat läktarna till ett hav av tillverkarflaggor. Trogen sin karaktär avgör banan sällan racen i snabba kurvpartier; det är i bromsduellerna in i de trånga kurvorna som positionerna byts, och det är därför upplösningarna i Motegi så ofta blir elektriska.
Från Twin Ring till Mobility Resort
År 2022 döpte Honda om anläggningen till Mobility Resort Motegi och pensionerade därmed namnet Twin Ring efter ett kvarts sekel. Namnbytet bekräftade en utveckling som pågått länge: området har vuxit till något mycket större än en racerbana. Här finns Honda Collection Hall, museet som samlar företagets historiska Grand Prix-motorcyklar, Formel 1-bilar och serietillverkade fordon under ett tak, men också gokartbanor, äventyrsområden i skogen, campingplatser och ett hotell på området. En familj kan utan problem fylla en hel helg i Motegi utan att ett enda lopp körs. Tanken att göra mobilitet gripbar – från barnens första gokart till fabriksmaskinerna i världsmästerskapen – är typisk för Honda och förklarar varför anläggningen känns mer som en upplevelsepark med en VM-bana än som en traditionell racerbana.
Navet i japansk racing
Vid sidan av MotoGP håller Motegi högt tempo året om. Racerbanan är en återkommande arena för Super GT, Japans stora sportvagnsmästerskap, och för Super Formula, landets högsta formelbilsklass – två serier som bägge drivs av den eviga rivaliteten mellan Honda- och Toyota-motorer och som naturligtvis får extra laddning just här. Nationella motorcykelmästerskap, långlopp och klubbtävlingar fyller resten av kalendern, medan kartbanor och terrängområden fostrar återväxten. Det som en gång var en enskild tillverkares prestigeprojekt har med åren blivit grundläggande infrastruktur för hela den japanska motorsportpyramiden.
Att besöka Motegi
Den som vill uppleva Japans Grand Prix på plats gör klokt i att planera resan som en liten expedition. Anläggningen ligger medvetet lantligt, omgiven av skog och risfält långt från de stora städerna, och just avskildheten är en del av charmen. Många besökare campar runt banan under tävlingshelgen, och stämningen påminner mer om en festival än om ett vanligt Grand Prix. Höstdatumet bjuder oftast på behagligt väder, men regn hör till årstiden och har genom åren rört om rejält i flera race. Mellan passen på läktaren är Honda Collection Hall ett självklart stopp – där står världsmästarmaskiner från flera decennier uppradade på nära håll, från Grand Prix-motorcyklar till Formel 1-bilar. Och den som har någon dag över kan enkelt kombinera racebesöket med Tochigi-regionens sevärdheter, till exempel tempelstaden Nikkō, och på så vis förvandla en tävlingshelg till en komplett Japanresa.
På kartan
Öppna vår interaktiva karta och leta upp Motegi, så ser du tydligt hur racerbanan slingrar sig in under den sovande ovalen – en anblick som saknar motstycke någon annanstans i världen. Därifrån kan du fortsätta utforska Japans övriga banlandskap, från Suzuka till Fuji Speedway, eller ta klivet över Stilla havet och jämföra Motegis oval med de amerikanska superspeedways som en gång inspirerade den. Hundratals banor, ovaler och speedways väntar på kartan.