Silverstone – flygfältet som blev Storbritanniens motorsporthjärta
Mitt på gränsen mellan grevskapen Northamptonshire och Buckinghamshire, ungefär halvvägs mellan London och Birmingham, ligger en asfaltslinga som har burit såväl Wellington-bombare som Alfa Romeos mästarbilar och dagens hybriddrivna formel 1-bilar. Silverstone stod värd för det allra första deltävlingen i formel 1-VM i maj 1950, men platsen byggdes aldrig för racing. Den anlades som RAF Silverstone, en träningsbas för Royal Air Force under andra världskriget. Få idrottsarenor i världen rymmer så många lager av historia på ett enda varv, och få kurvpartier omtalas med samma vördnad som de blixtsnabba riktningsbytena genom Maggotts och Becketts.
Från bombplan till racerbilar
Flygbasen RAF Silverstone togs i bruk 1943, under en period då de engelska Midlands fylldes av nya militärflygfält i takt med att luftkriget över Europa trappades upp. Här utbildades bombplansbesättningar på tvåmotoriga Vickers Wellington innan de skickades vidare till operativa förband. Anläggningen följde krigsårens standardmönster: tre landningsbanor som korsade varandra i en triangel, en ringväg runt hela området samt hangarer och verkstäder utspridda över det som nyss varit jordbruksmark.
När kriget tog slut hade flygvapnet långt fler baser än det behövde, och Silverstone tystnade snabbt. Fåren betade mellan banorna och landsbygden återtog området. Men allt som krävs för en racerbana fanns redan på plats: breda, plana ytor byggda för att bära tunga flygplan, långa raksträckor och en ringväg som redan bildade en naturlig slinga. I ett Storbritannien som förlorat förkrigstidens stora tempel Brooklands kunde en sådan tillgång inte förbli oanvänd särskilt länge.
Att nedlagda flygbaser blev grogrunden för brittisk efterkrigsracing var för övrigt varken en slump eller en engångsföreteelse. Runt om på de brittiska öarna förvandlades gamla flygfält till racerbanor efter 1945, eftersom de var billiga, tillgängliga och redan belagda med hårdgjord yta. Silverstone blev helt enkelt det mest lyckade exemplet i sin genre – så lyckat att provisoriet med tiden växte till en institution.
Premiären 1948 och historiens första VM-lopp
Royal Automobile Club arrenderade området och arrangerade i oktober 1948 det första brittiska Grand Prix-loppet efter kriget, på en improviserad bansträckning som använde både delar av landningsbanorna och ringvägen, med halmbalar som enda skydd. Luigi Villoresi vann i en Maserati inför enorma åskådarmassor – ett kvitto på hur utsvulten den brittiska publiken var på tävlingsracing. Redan året därpå flyttades banan helt ut på ringvägen, och därmed föddes den snabba, flytande karaktär som präglar Silverstone än i dag.
Den historiska höjdpunkten kom den 13 maj 1950, när Storbritanniens Grand Prix öppnade FIA:s nyinstiftade förarvärldsmästerskap och därmed blev det första VM-loppet i formel 1:s historia. Kung Georg VI följde tävlingen på plats tillsammans med kungafamiljen, medan Alfa Romeos kompressormatade 158:or dominerade totalt. Giuseppe Farina vann före sina stallkamrater och blev senare samma säsong historiens förste världsmästare. Formel 1 som vi känner sporten föddes alltså på ett ombyggt flygfält på den engelska landsbygden.
Maggotts och Becketts – kurvorna alla talar om
Be en modern racerförare rangordna världens bästa kurvkombinationer och partiet Maggotts, Becketts och Chapel hamnar nästan alltid i toppen. Det handlar om en mycket snabb kedja av riktningsbyten, vänster, höger, vänster, höger, som mynnar ut i Chapel-kurvan och angrips i väldig fart. I en modern formel 1-bil bromsas det knappt alls här; föraren lättar bara kort på gasen, och sidokrafterna hör till de högsta som kroppen utsätts för under hela säsongen.
Det lömska ligger i själva kedjan. Varje riktningsbyte lägger grunden för nästa, och den som går in för optimistiskt i den första vänstern släpar med sig felet genom hela sekvensen, förstör utgången ur Chapel och tappar fart längs hela Hangar-rakan som följer, ända ner till inbromsningen vid Stowe. Ingenjörerna älskar avsnittet eftersom det skoningslöst avslöjar hur bra en bils aerodynamik verkligen är; förarna älskar det för att ett perfekt genomfört parti känns som att flyga. Jämförelserna brukar gå till Suzukas esskurvor och Eau Rouge på Spa, och många proffs sätter Silverstones variant främst.
Även från läktarplats är partiet en upplevelse i sig. Få platser i motorsportvärlden visar lika tydligt vad en modern tävlingsbil faktiskt förmår: riktningsbytena ser nästan overkliga ut från sidan, och skillnaden mellan en bra och en riktigt snabb bil går att avläsa med blotta ögat. Den som står här några varv förstår snabbt varför förare och åskådare talar om avsnittet med samma respekt i rösten.
Namnen berättar
Kurvnamnen på Silverstone fungerar som en karta över trakten. Maggotts kommer från den angränsande marken Maggot Moor. Becketts och Chapel minner om det medeltida kapell helgat åt Thomas Becket som en gång låg i närheten. Stowe pekar mot den berömda privatskolan söder om banan, Abbey och Luffield syftar på det forna klostret Luffield Abbey, och Copse har helt enkelt fått sitt namn av en intilliggande skogsdunge.
Andra namn bär på anläggningens egen historia. Hangar-rakan är döpt efter de flygplanshangarer som stod längs sträckan under militäråren. Club är en hyllning till Royal Automobile Club, som först drev banan, och Woodcote hedrar klubbens lantställe Woodcote Park. Inget av detta skapades vid ett marknadsföringsbord – namnen växte fram naturligt, och just därför har de överlevt. Den som lär sig namnen har redan lärt sig banan, och en kommentator kan måla upp ett helt varv med bara några få ord.
Ständig förnyelse
Silverstone har aldrig tillåtits stelna till museum. I decennier delade banan det brittiska Grand Prix-loppet med andra anläggningar, först växelvis med Aintree under 1950-talet och det tidiga 1960-talet, därefter med Brands Hatch, innan Silverstone från 1987 blev loppets permanenta hem. I början av 1990-talet genomfördes en stor ombyggnad som bland annat skapade avsnitten Vale och Complex, och i mitten av årtiondet följde ytterligare säkerhetsmotiverade justeringar, precis som på banor världen över.
Den moderna erans största förvandling kom 2010, när det nya Arena-avsnittet byggdes, och 2011, när den iögonfallande depå- och paddockbyggnaden Silverstone Wing invigdes och startlinjen flyttades till sin nuvarande plats mellan Club och Abbey. Dagens Grand Prix-sträckning mäter knappt sex kilometer och hör trots alla ingrepp fortfarande till kalenderns snabbaste banor. En viktig detalj skiljer dessutom Silverstone från många moderna arenor: banan ägs av British Racing Drivers' Club, en sammanslutning av racerförare. De som vårdar banans själ är med andra ord människor som själva har tävlat på den.
Mer än formel 1
Formel 1 är dragplåstret, men Silverstone arbetar året runt. Sedan den stora moderniseringen körs även MotoGP:s brittiska Grand Prix här, vilket ger tvåhjulingarnas publik en egen tolkning av Maggotts och Becketts. Därtill kommer långlopp, nationella mästerskap som brittiska standardvagnsmästerskapet och British GT, otaliga klubbtävlingar och bandagar, samt den stora historiska festivalen som varje sommar lockar hela startfält av klassiska tävlingsbilar tillbaka till det gamla flygfältet.
Själva Grand Prix-helgen har vuxit till ett av formel 1-kalenderns mest välbesökta evenemang, med campingar som breder ut sig kring byarna runt banan och en publik känd för sin hängivenhet. Hemmahjältarna har alltid varit centrala för stämningen, och Lewis Hamiltons makalösa svit av hemmasegrar förvandlade under många år tävlingsdagen till något av en inofficiell nationaldag. Vilken epok av motorsporten man än fastnat för har något viktigt kapitel av den skrivits just här.
Det nyckfulla brittiska vädret hör dessutom till upplevelsen. En och samma tävlingshelg kan bjuda på både gassande sol och piskande regn, något som genom åren vänt upp och ner på mer än ett lopp. För publiken är just oberäkneligheten en del av ritualen – gummistövlar och solkräm i samma packning är på Silverstone beprövad erfarenhet snarare än ett skämt, och en del av det som gör en helg på det gamla flygfältet så svårslagen.
På kartan
Silverstone är bara en punkt i ett världsomspännande landskap av fart, från anrika Grand Prix-banor till små nationella slingor och ovaler på alla kontinenter. På vår interaktiva karta kan du se exakt var det gamla flygfältet ligger på gränsen mellan grevskapen, och sedan zooma ut och upptäcka alla andra motorsportanläggningar vi har kartlagt. Planera en roadtrip från bana till bana – eller hitta helt enkelt racingen närmast dig.